V r e k o: september 2007

Om du tänker skaffa dig ett husdjur så ges här lite tips på sånt som du borde tänka på innan:

Varför skaffar du ett husdjur?
Tänk på av vilken anledning du vill skaffa ett husdjur. Du ska alltid främst tänka på djurets behov, inte dina. Vad kan du erbjuda ett djur? Vad är det i ditt liv och i din miljö som kommer vara till fördel för djuret du planerar att skaffa? Läs på om djurets naturliga omgivning, kost och livsstil och se om du på något sätt kan erbjuda detta. Med ett djur kommer mycket ansvar.
OBS! Barn och husdjur är aldrig en bra ide. Barn har svårt med gränser, svårt att förstå vikten i ett djurs behov och naturliga instinkter. Även om de vill väl blir oftast fel. Ett djur, framför allt gnagare som vanligtvis ges till barn är INTE ett sällskapsdjur som gillar att få rosetter i håret!
Kan du erbjuda ett djur ett värdigt liv?
Alla husdjur härstammar från vilda djur. Evolutionärt har inget hänt med dessa djur, om möjligtvis inte inavel förändrat vissa naturliga beteenden eller förändrat genuppsättning så att de får fler sjukdomar uppkommit.
Flertalet djur rör sig över stora områden i dess vanliga miljö. De gräver hålor, jagar, samlar mat, bygger bon, uppvaktar partnern etc. Deras liv är inte att sitta och vänta på att någon annan gör något med dem.
Många av dessa naturliga beteenden trycks undan när man till exempel placerar ett djur i bur. Exempelvis om man släpper ut en kanin som spenderat hela sitt liv inomhus
så kommer kaninen rent instinktivt börja gräva hålor, men i bur finns det ingen möjlighet för sådana beteenden..
Hamstrar som vanligtvis springer flera kilometer varje dag för att hitta föda har man, enligt svensk djurskyddslag satt ett minimimåtten på 30x40 cm. Själv har jag haft hamstrar och läst flertal böcker om dem, ingenstans stod det att hamstrar hoppar. Första gången jag såg Molgan göra dessa långhopp trodde jag hon blivit galen tills jag senare såg att även Goldman betedde sig likadant. Hamstrar hoppar om de har utrymme att göra så. Har du aldrig sett din hamster hoppa borde du tänka över det utrymmet du ger den. Bara för att det är en lag betyder det inte att det är rätt. Djur behöver stimulans, djur behöver få utlopp för sina naturliga instinkter. Djur ska inte vara i bur.
Vilket djur ska du skaffa?
Tänk på att du förmodligen inte kommer att kunna ge något ”burdjur” något värdigt liv. De är dessutom inte speciellt sociala djur vilket inte gör dem bra sällskapsdjur. Många är dessutom nattaktiva vilket vi människor inte är. Att sätta, till exempel en fågel i bur säger kanske sig själv att det inte är värst bra för fågeln som behöver får sträcka på sina vingar och flyga. Reptiler är inte heller ett bra sällskapsdjur av en massa anledningar.
Åter, tänk över VARFÖR du skaffar ett husdjur. Djuret är sin egen individ och du äger den lika lite som man äger ett barn. Ansvaret och engagemanget bör vara desamma.
För er som vill skaffa hund, tänk då på att alla hundar härstammar från vargen. Det är väldigt få hundar man kan se denna härstamning i. Det är ett resultat av flera års avling som sällan är gynnsamt för hunden själv. Avling av detta slag har bidragit till flera sjukdomar, hunden tappar kommunikationsförmågan med andra hundar etc. Köp inte hundar från hunduppfödare! Vill du verkligen skaffa dig en hund så finns det gott om hundar som är i behov av hem.
Samma sak gäller för katter, köp inte raskatter, det finns redan många hemlösa katter som varje år skjuts av kommunerna Sverige runt.
Köp aldrig ett husdjur från en zooaffär.
Djur som marsvin, chinchillor, fåglar, hamstrar, råttor, möss, ormar, ödlor med mera ska inte vara i bur. Många av dess djur som vi har som sällskapsdjur hör inte ens hemma i det svenska klimatet. Vi måste få ett slut för denna fortsatta uppfödning. Djur av dessa slag föds endast upp för att tillfredställa oss själva när vi inte har någonting att erbjuda dem.
Vi kan inte ge en hamster en kvadratkilometer med åker att springa på, vi har inte en stäpp åt våra marsvin, vi har inte en regnskog åt våra reptiler, papegojor etc. Vi kan inte erbjuda dem ett värdigt liv.
Tyvärr finns det redan väldigt många liv som behöver hjälp. Djur som redan är vid livet. Djur som folk skaffar sig utan att tänka till och sedan tröttnar på när de inser att det inte var kul att rensa buren varje vecka. Dessa djur behöver hjälp. Dessa djur behöver hem som vill dem väl och kommer att ge dem det mest värdiga liv de kan få i Sverige och det samhälle vi lever i. Men stöd inte uppfödning genom att köpa djur från zooaffärer och uppfödare, tvinga dem att sluta.
Om du vill ha kontakt med organisationer som omplacerar djur och där med att hjälpa dem ge djur ett bättre liv, kontakta Djurhemmet Tigerharen. http://www.tigerharen.org/

Vill du se djur, gå ut i naturen… men ta inte med dig dem hem.

Jag reser genom Sverige. Avsaknaden av synliga bevis gör mig hänförd. Ur lägenheter och hus stiger lukten av stekt kött men på gatorna syns ingenting. På landet syns ingenting. Åkrarna ligger fridfulla, stilla. De kor som får vara ute om sommaren betar, till synes oberörda. Så idylliskt, säger en förbipasserande som klappar sin hund med ena handen medan hon håller en salamismörgås i den andra.

Idylliskt? Ja, kanske. För den som inte frågar efter det som inte syns. För den som går förbi hagen med kalvar, sticker in några grässtrån och inte frågar sig: varför får dessa barn inte vara med sina mammor? För den som aldrig funderat på hur det kan rymmas fyrtiotusen hönor i ett och samma hus och som aldrig undrat: varför är det tänt där inne dygnet runt? För den som aldrig har ägnat en tanke åt var alla de djur vi äter upp egentligen befinner sig medan de är i livet och som belåtet tänker kvalitet när det svenska köttet vänds på grillen. Det är enkelt, kanske, för den som nöjer sig med att bemöta alla uppmaningar som luktar vegetariskt med ett "kött är gott", trots att djurrätt aldrig har varit och aldrig kommer att bli, en fråga om smak.

Det handlar om De andra, de som gjorts osynliga och ohörda. Det handlar om kor, grisar, hästar, får, hönor, kycklingar; de som med vårt goda minne förpassats längst ner i vår godtyckliga men accepterade samhällshierarki där de står i sin egen avföring och väntar på döden. Jag undrar: kan vi inte bättre än såhär? Är vi verkligen så dåliga lyssnare att vi inte kan höra dem? Vad har vi skurit av inom oss själva för att kunna utsätta andra kännande varelser för den smärta och ångest som kött-, mjölk- och äggindustrin innebär? Och är vi så rädda för att se vårt eget verk att vi måste dölja alla spår av utnyttjande bakom stängda industrigrindar och rödmålade fasader?

Ni har hört siffrorna förut: 80 miljoner djur dödas varje år för att bli kött. I Sverige. Det värsta är kanske inte antalet individer som tvångsuppföds, spärras in och får halsen uppskuren – det värsta är kanske att det sker helt i onödan. Varför, frågar jag mig, varför? Det kan inte vara för att vi inte vet. Vi vet. Vi vet att andra djur har känslor och vi bryr oss om vissa av dem; det är alla som någon gång smekt en hund ett bevis på. Det måste finnas ett synnerligen gott skäl till det öde vi utsätter våra medvarelser för, det måste vara någonting jag missat? Eller är det helt enkelt så att vi gör det för att vi kan, för att ingen stoppar oss? För att vi när vi väljer att äta ko istället för t.ex. sojabönor bekräftar devisen "makt ger rätt"? Men är det verkligen så vi vill ha det?